Flytt!

Vi gör så här, att vi flyttar till Wordpress.
För så blir det ju alltid förr eller senare.

Ok?

http://idasbokblogg.wordpress.com/

Justin Halpern - Sh*t my dad says

Första meningen: "All I ask is that you pick up your shit so you don't leave your bedroom looking like it was used for a gang bang. Also, sorry that your girlfriend dumped you."

Justin är 28 år. Hans förhållande har precis spruckit och han är tvungen att flytta hem till sina föräldrar. Hans far säger vad han tycker och det är ganska roligt tycker Justin, och skapar en twitterprofil som han kallar @shitmydadsays. Han twittrar citat från sin far. Sidan blir populär och Justin blir tillfrågad att skriva en bok. Det gör han.

I boken samlar han historier om sin pappa, saker han sagt. Hans pappas favoritord verkar vara Bullshit och Fucking. En del historier är rätt bra, men de förstörs ju av de där helskottas citaten med Bullshit och Fucking. Och då ska man veta att jag inte direkt tar illa upp när någon svär, jag kan vara ganska duktig på att svära själv (även om jag försöker låta bli!). Men var det roliga finns i de där citaten förstår jag faktiskt inte.

Läser recensioner av denna bok, och de är övervägande positiva. Jag förstår inte riktigt. Kanske är det min humor som är konstig, men jag förstår verkligen inte. Det tog inte lång tid att läsa boken och det är inte så att ångrar att jag läste den. Själva anekdoterna var det ju ingenting fel på, men komedin i det hela missade jag.

Titel: Sh*t My Dad Says
Författare: Justin Halpern
Först utgiven: 2010
Antal sidor: 185

Marcus Birro - Att leva och dö som Joe Strummer

Första meningen: "Jag bor i en stad som har Sveriges största kaktusodling." 

När det var dags att lämna Luleå efter en underbar sommar stod jag där på Kallax och funderade på hur jag skulle fördriva tiden hela vägen ner till Göteborg. Kollade in bokhyllorna i butiken och läste på baksidan av en bok: "Att leva och dö som Joe Strummer är Marcus Birros kärleksförklaring till Göteborg." Det var ju nästan för självklart att det var den boken som skulle följa mig tillbaka till min nya hemstad.

Jag läste ut boken idag. Att det tog sådan tid betyder inte att den var dålig. Bara att jag inte har haft tid för den. Nåväl. Detta är boken:

En vän i Göteborg dör av ett hjärtfel. En vän som flytt Göteborg åker tillbaka dit efter 10 år för att återförena det gamla bandet för att spela på den avlidne vännens begravning. Väl tillbaka i den gamla hemstaden kommer allt upp på nytt, allt som förträngts. De gamla gatorna återses, vännerna likaså, minnen kommer upp till ytan.

Detta är en berättelse om vänskap och om kärlek. Den tar upp sådant som många av oss säkert känner. Varför tappar vi kontakten med våra vänner? Varför måste någonting hända innan vi ringer en gammal kompis? Varför flyr vi från den vi var?

Jag är bara 27 år. Förutom i min kära hemstad Luleå har jag hunnit bo i Málaga, Umeå och nu Göteborg. Jag vet inte varför jag flyttar. Jag vill se något nytt, uppleva något nytt, testa liksom. Luleå står ju kvar. Jag kan alltid åka tillbaka dit. Jag känner igen mig i Birros resonemang, och jag är 27 år och det finns vänner som jag tappat kontakten med och ibland undrar jag varför.

Nåväl, jag ska inte bli för långdragen om detta.

Fin bok, fin berättelse, fin hyllning till Göteborg, och tänkvärd.
Jag började uppenbarligen fundera över förr i tiden (ja, fast jag bara är 27) och det är nog nyttigt att man gör det ibland. Kanske t.o.m. ska ta och slänga iväg ett meddelande till någon gammal kompis? Kommer jag göra det? Hmm.

Titel: Att leva och dö som Joe Strummer
Författare: Marcus Birro
Först utgiven: 2010
Antal sidor: 285

När jag insåg varför Bokmässan är grym

Long time no see!
Undrar lite om någon någonsin kollar den här bloggen längre. Den uppdateras inte särskilt ofta. Men jag hoppas på skärpning. Skärpning, jag.

Denna vecka har jag för första gången någonsin varit på Bokmässan! Det var stort och det var mycket och det var intressant och det var massa kändisar där och jag köpte massa böcker fast jag knappt hade några pengar kvar. Jag förstår varför folk längtar till den där mässan.

På torsdagen var jag där i egenskap av lärare tillika twittrare.
Jag hade nämligen blivit inbjuden av Lärarförbundet att stå i deras monter i snygg t-shirt som sa "Allt börjar med en bra lärare" och prata om Twitter + skola = sant. Det var en jättekul och intressant dag och jag är så tacksam att jag fick vara där.

För kung och fosterland

Angående mitt ganska angenäma semesterproblem (att jag inte hade någon bok att läsa och var tvungen att skaffa mig en) svängde jag idag förbi Konsum och köpte en bok som jag inte tänkt köpa eller läsa, men som jag nu både köpte och började läsa. Cyklade sedan till en strand, sparkade av mig skorna, lade mig på gräset och började läsa om kungen.

Patrik Sjöberg, Markus Lutteman - Det du inte såg

Första meningen: "Det var en kraftansträngning bara att ta sig upp i sittande ställning och få benen över sängkanten."

Jag tror knappast jag behöver förklara vad denna bok tar upp. Den har ju självklart varit väldigt omtalad ett tag nu, så alla vet att den framförallt tar upp de övergrepp Patrik Sjöberg som barn utsattes för av sin tränare. Detta blandas med anekdoter från hans liv som höjdhoppare, när han lade av med idrotten och han tar även upp mediacirkusen som kom med livet som kändis.

Vilken berättelse. Vilket liv. Vilka fruktansvärda minnen. Vad modigt att berätta om detta. Och så himla viktigt att berätta om detta. Jag tänker inte skriva mer ingående om det, för det känns som att mina ord i en recension inte kan förklara det på ett rättvist sätt. Jag tycker bara det är himla stort och bra att en känd idrottsman går ut med denna historia, som tyvärr är verklighet för många barn. Jag kan bara inte förstå att det finns såna där jävla svin där ute som behandlar oskyldiga, försvarslösa barn på det sättet.

På något vis fascineras jag också över att denna bok innehåller så mycket mer också. Roliga historier från träningar och tävlingar, fester och resor, skador, kärlek, droger, media. Det var intressant att läsa om hans idrottskarriär (om än vissa delar blev lite för långa, då jag väl inte är jätteintresserad av höjdhopp), och jag fastnade totalt i avsnittet om media - hur de skapade rubriker från ingenting (detta visste man väl redan, men att det var så där pass mycket, herregud).

Definitivt en bok som ska läsas. Den var en riktig bladvändare, och budskapet är så viktigt så den nästan borde vara obligatorisk läsning. Det var inte bara en intressant och viktig historia, den var också snyggt berättad. Läs!

Titel: Det du inte såg
Författare: Markus Lutteman, Patrik Sjöberg
Utgiven: 2011
Antal sidor: 403

Semesterproblem

Jag har precis läst ut en bok.
Det gjorde jag igår också.

Jag är inte riktigt van vid detta snabbläsande, och böckerna börjar ta slut.
Måste låna mammas bibblokort någon dag (eftersom jag var så smart och lämnade mitt i Göteborg.)
Eller så får jag åka till stan och gå på bokhandel.
Eller surfa in på adlibris nu på en gång.

Vad tusan vill jag läsa nu?
Har visserligen en Sookie-bok som väntar, men det var så skönt att läsa om annat än vampyrer, så den känns faktiskt inte så lockande...
Hmm, vilka problem man har så här i semestertider!

Audrey Niffenegger - Själens osaliga längtan

Första meningen: "Elspeth dog medan Robert stod framför en automat och betraktade en stråle te som sprutade ner i en liten plastmugg."

Denna bok roffade jag åt mig i all hast på Arlanda, utan att alls veta att detta var den något omtalade Her Fearful Symmetry. Intresset växte lite mer då jag insåg det, och kanske förväntningarna också.

Det hela börjar med att Elspeth dör. Elspeth skriver in sina systerdöttrar (som är tvillingar) i testamentet, och ger dem bl.a. sin lägenhet bredvid Highgate-kyrkogården i London. Trots en del specifika krav väljer tvillingarna att flytta dit från sitt hem i Chicago. Väl i London utvecklas relationer med grannar, med London och med varandra. Julia och Valentina som alltid gjort allting tillsammans börjar hitta egna identiteter. Även den avlidna Elspeth har ett finger med i spelet.

Jag var verkligen kluven till vad jag egentligen tyckte om denna bok. Men nu har jag sovit på saken och jag inser att jag faktiskt gillade den väldigt mycket.
Jag gillar miljön - lägenheten, kyrkogården, London.
Jag gillar berättelsen.
Men jag gillar framförallt karaktärerna. Eller åtminstone skildringarna av karaktärerna. Det var intressant att läsa om tvillingarna som ännu i 20-årsåldern klär sig likadant, och vad som händer när en tvilling plötsligt börjar säga ifrån.
Det var också intressant att läsa om grannarna i huset: korsordsmakaren med tvångssyndrom, och Robert som ger guidade turer på kyrkogården.
Och jag gillade även de övernaturliga inslagen, tyckte de var snyggt inbakade utan att ta över hela historien.

Vad jag dock hade väldigt svårt med var översättningen. Eller snarare, korrekturläsningen som jag ibland undrade om den var obefintlig. Otroligt irriterande fel, som "se" istället för "sa", "han" istället för "hon", och det var mycket sånt. Pinsamt dåligt, och det förstörde läsupplevelsen en del då man satt och irriterade sig på sånt.
Men det är en annan femma, och jag gillade denna bok. Punkt.

Titel: Själens osaliga längtan
Originalets titel: Her Fearful Symmetry
Författare: Audrey Niffenegger
Först utgiven: 2009
Antal sidor: 435

Kluven

Idag läste jag ut Audrey Niffeneggers Själens osaliga längtan.
Nu sitter jag är kluven till vad jag egentligen tyckte om boken.
Dålig var den nog inte eftersom jag bläddrade och bläddrade, och hela tiden längtade efter att få läsa mer när jag gjorde annat.
Men jag är inte helt övertygad.
Jättemärklig är den, denna känsla.
Får nog avvakta med recension ett tag, och fundera på vad tusan jag tycker.
Tror inte detta har hänt förut.

Men jag tror jag tyckte den var ganska bra. Kanske väldigt bra till och med.
Men vem vet?

Det lugna livet

Det är ju inte direkt så att man stressar ihjäl sig nuförtiden. Men det är väl så det ska vara på semestern antar jag.

Idag satt jag på balkongen med detta: