London var bra!

Nu är jag tillbaka i Manchester efter en grymt rolig helg i London. Har hunnit med massa sightseeing som t.ex. Big Ben, The Tower of London, Houses of Parliament, The Dungeons, Tha National Gallery och allt vad det nu var. Och Waterstone's förstås. Och så har jag varit på två musikaler; Grease och Mamma Mia! Ja, London gillade jag verkligen. Ska definitivt tillbaka dit någon gång i framtiden.

Hittade en bild inne på vårt hostel som jag älskade och var tvungen att ta kort på:

Lake District

Nu har jag varit i England i två veckor (galet hur snabbt tiden går) och jag har inte hunnit läsa ut en enda bok. Men herregud, jag är ju inte här för att läsa! Med det inte sagt att man här inte är med om många litteraturrelaterade aktiviteter.

”I wander’d lonely as a cloud
That floats on high o’er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;”

I fredags var jag och klassen till Lake District som ligger tre timmar med buss från Manchester. Vi var till en by som heter Grasmere där poeten William Wordsworth bodde. Vi fick dessutom en guidad tur i hans hem; ”Dove Cottage”. Grasmere var riktigt fint, vi gick även upp på ett litet berg där och fick en grym utsikt!

Detta står att läsa på ett vykort om just Lake District:”Perhaps the greatest of the Romantic poets, William Wordsworth took his inspiration from the glorious Lakeland scenery. Charming Dove Cottage in Grasmere was his home for nine years before the family moved to Rydal Mount in 1813. It was the profusion of daffodils growing wild on the shores of Ullswater which inspired his most famous poem."

New Moon Special!

Jag kunde inte låta bli när jag såg denna tidning. Efter att ha läst lite i den har jag märkt att den nog riktar sig mest mot 13-åringar, som ”OKEJ” ungefär (fast ännu värre), men jag kunde ju inte låta bli när det stod NEW MOON SPECIAL!.

Twilight fever. OMG! We can’t believe New Moon is finally here! står det i “Mizz – The BIGGEST fortnightly girls’ mag!”

Londontips!

Jag läser nästan aldrig Aftonbladet. Men alltid när man får Aftonbladet när man är ute och reser. Så lustigt att Aftonbladet just den dagen hade listat några Londonshoppingtips, för jag åker ju dit på torsdag!

Ett av tipsen var ”Waterstone’s”
”Europas största bokaffär med 13 000 hyllmeter böcker. På femte våningen finns det en trevlig cocktailbar och kafé med fantastisk utsikt över London mot Big Ben. Du får ta med dig vilka böcker du vill från affären och provläsa där.” (Aftonbladet, 2/11-09) Dit ska jag definitivt!
På torsdag alltså, då smäller det! Då åker jag till London för första gången någonsin. Tips på vad jag måste se/göra mottages tacksamt!

Några inköp

Det blev några inköp på The John Rylands library. Hur kan man låta bli att impulsshoppa sånt här?

En magnet. Underbar. Shakespeare var en rolig karl!

Köpte ett bokmärke med magnet också. Varför har jag inte gjort det förut? Det är ju hur bra som helst. Citatet på denna är en så kallad Shakespearean insult.

En liten del av Manchester

Jag har nu varit i Manchester i ett par dagar, det är stort och svårt att hitta, men jag gillar ändå att vara här!

Igår gick vi en liten runda på stan för att ”discover Manchester”. Bl.a. blev det för min grupp en tur till ”The John Rylands Library”, ett så otroligt fint bibliotek! Det byggdes 1890-1900 och vi blev nog alla lite imponerade. Biblioteket ägs idag av the University of Manchester, och det satt en del studenter och pluggade när vi gick igenom där och tog kort som om vi aldrig sett ett bibliotek förr. Men det var ju inte direkt som universitetsbiblioteket i min stad, om man säger så…

Tänk att kunna sitta och plugga på ett sånt här ställe…






Bilderna är tagna i ”The Historic Reading Room”, och så här står det i Visitor Information:

”The Historic Reading Room is one of the finest reading rooms of any library in the world. It remains a place for study and research. Statues of Mr and Mrs Rylands grace either end of the huge catherdral-like space. The stained-glass windows celebrate the achievements of individuals from the worlds of theology, literature, the arts and science.”

England!

Det sprack! Jag kunde inte låta bli, så jag har börjat läsa Dead until dark. Dålig karaktär av mig där, men vafan...

Imorgon åker jag till England för en 6 veckors lång vistelse där. Jag kommer säkerligen läsa en del under resan (det blir en del flyg och tåg och buss så), och en del litteraturrelaterade aktiviteter är visst inplanerade (bl.a. en tur till Haworth, där Brontësystrarna höll till), så det kommer nog finnas en del att blogga om! Och det finns ju internet i England också (faktiskt!), så jag försvinner nog inte helt från bloggosfären. I'll be back!

Nu blir det lite mys framför teven en stund innan jag tar tag i den hemska packningen. Jo, jag hatar att packa. Jag hatar det verkligen.

På återseende!

True Blood

Häromkvällen började jag läsa Dead until dark av Charlaine Harris, som den underbara tv-serien True Blood är baserad på. Jag läste fem sidor innan jag kom på att "neeeej, jag vill ju inte veta vad som händer och vad som är grejen med Sam och alla!" Så nu har jag bestämt att jag åtminstone ska se färdigt första säsongen innan jag tar mig an böckerna. Men ooh, så lockande det är. Men nu är det visst bara två avsnitt kvar första säsongen, så snart så...

Nu hoppas jag bara att jag har det bra med internet i England, så jag kan se dem där via svtplay. Annars blir det jobbigt!

Xiaolu Guo - Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Med ett lexikon försöker 23-åriga Zhuang från landsbygden i Kina lotsa sig fram i London. Ensam i en stad där alla mest verkar prata om vädret möter hon en engelsman och allting förändras. Hon träder in i en ny värld av sex och frihet och gör också en resa in i sitt inre liv. Men Zhuang förstår också att ordet love i väst inte betyder detsamma som i Kina..

Det började så bra, bara några sidor in hade jag redan skrattat högt flera gånger. Det är helt fantastiskt att läsa om kulturskillnader och svårigheterna med språket, missuppfattningar och allt vad det är…

Ta detta citat till exempel, så oroligt roligt:
”Jag trodde att engelska var ett konstigt språk. Nu tycker jag att franska är ännu mer konstigare. I Frankrike, deras fisk är poisson, deras bröd är pain och deras pannkaka är crêpe. Pain och poison och crap – plåga och gift och skit – det är vad de får varje dag” (sida 165)

Ja, jag tycker att sånt är jätteroligt, verkligen.
Men jag vet inte, trots alla dessa roliga och verkligen träffande kultur- och språkaspekter så är det någonting som jag inte gillar med denna bok. Kan det vara det faktum att hon blir förälskad i en engelsman och helt verkar glömma bort sig själv då? Eller att hon är så naiv och verkar lita på varenda människa (man följer inte med till en främmande mans lägenhet i ett främmande land bara ett par timmar efter man träffats, väl?)

Fast anledningen jag tror mest på är nog att jag läste boken på svenska. Seriöst, hatten av till Ulla Danielsson som översatt denna bok, jag är imponerad över att det ens går att göra det så bra, men jag hade så otroligt svårt att inte sitta och fundera (hela tiden!) över hur this and that förklaras på engelska. Jag kan inte för allt i världen förstå varför jag valde att läsa just denna bok på svenska. Så ologiskt gjort av mig. Jag läser ju mest på engelska, och så läser jag en engelskaspråketspråknördsbok på SVENSKA. Logiken? Nej, jag tror att det var där det föll.

Behärskar man inte engelska tillräckligt bra för att orka läsa en bok på engelska, eller om man vet med sig att man inte sitter och tänker på hur den skulle vara på engelska, DÅ tycker jag absolut att man ska ta sig an denna bok på svenska. Men annars, nej.

Jag är faktiskt sugen på att läsa den på engelska, för jag gillade verkligen idén med boken, och som sagt; jag skrattade ju faktiskt högt väldigt många gånger. Jag tror boken hade fått väldigt många poäng av mig om jag inte hade varit insnöad på hela den där språkgrejen, men tyvärr, det blir bara en trea. En trea är väl i och för sig ett ganska bra betyg, men jag tror att det hade kunnat bli högre… Om jag bara hade tänkt logiskt!

Betyg: 3 av 5

My kind of Tuesday

Jag har haft några väldigt intensiva pluggveckor. Det var varit inlämningsuppgifter, tenta och litteraturuppsats. Åker ju till England om mindre än en vecka, så det är väl inte så konstigt att det varit så väldigt mycket i skolan när alla kurser ska avslutas innan resan.

Idag är den första dagen på jag vet inte hur länge som jag har känt att jag kan
1) sova ut.
2) göra precis vad jag vill.

Så jag har
1) sovit ut.
2) kokat mig en kopp piña colada -te (sjukt gott) och börjat läsa en ny bok.

Det kallar jag en bra tisdag.
Om det nu bara hade varit sommar också så hade jag varit väldigt nöjd idag.