söndag 25 september 2011

Justin Halpern - Sh*t my dad says

Första meningen: "All I ask is that you pick up your shit so you don't leave your bedroom looking like it was used for a gang bang. Also, sorry that your girlfriend dumped you."

Justin är 28 år. Hans förhållande har precis spruckit och han är tvungen att flytta hem till sina föräldrar. Hans far säger vad han tycker och det är ganska roligt tycker Justin, och skapar en twitterprofil som han kallar @shitmydadsays. Han twittrar citat från sin far. Sidan blir populär och Justin blir tillfrågad att skriva en bok. Det gör han.

I boken samlar han historier om sin pappa, saker han sagt. Hans pappas favoritord verkar vara Bullshit och Fucking. En del historier är rätt bra, men de förstörs ju av de där helskottas citaten med Bullshit och Fucking. Och då ska man veta att jag inte direkt tar illa upp när någon svär, jag kan vara ganska duktig på att svära själv (även om jag försöker låta bli!). Men var det roliga finns i de där citaten förstår jag faktiskt inte.

Läser recensioner av denna bok, och de är övervägande positiva. Jag förstår inte riktigt. Kanske är det min humor som är konstig, men jag förstår verkligen inte. Det tog inte lång tid att läsa boken och det är inte så att ångrar att jag läste den. Själva anekdoterna var det ju ingenting fel på, men komedin i det hela missade jag.

Titel: Sh*t My Dad Says
Författare: Justin Halpern
Först utgiven: 2010
Antal sidor: 185

Marcus Birro - Att leva och dö som Joe Strummer

Första meningen: "Jag bor i en stad som har Sveriges största kaktusodling." 

När det var dags att lämna Luleå efter en underbar sommar stod jag där på Kallax och funderade på hur jag skulle fördriva tiden hela vägen ner till Göteborg. Kollade in bokhyllorna i butiken och läste på baksidan av en bok: "Att leva och dö som Joe Strummer är Marcus Birros kärleksförklaring till Göteborg." Det var ju nästan för självklart att det var den boken som skulle följa mig tillbaka till min nya hemstad.

Jag läste ut boken idag. Att det tog sådan tid betyder inte att den var dålig. Bara att jag inte har haft tid för den. Nåväl. Detta är boken:

En vän i Göteborg dör av ett hjärtfel. En vän som flytt Göteborg åker tillbaka dit efter 10 år för att återförena det gamla bandet för att spela på den avlidne vännens begravning. Väl tillbaka i den gamla hemstaden kommer allt upp på nytt, allt som förträngts. De gamla gatorna återses, vännerna likaså, minnen kommer upp till ytan.

Detta är en berättelse om vänskap och om kärlek. Den tar upp sådant som många av oss säkert känner. Varför tappar vi kontakten med våra vänner? Varför måste någonting hända innan vi ringer en gammal kompis? Varför flyr vi från den vi var?

Jag är bara 27 år. Förutom i min kära hemstad Luleå har jag hunnit bo i Málaga, Umeå och nu Göteborg. Jag vet inte varför jag flyttar. Jag vill se något nytt, uppleva något nytt, testa liksom. Luleå står ju kvar. Jag kan alltid åka tillbaka dit. Jag känner igen mig i Birros resonemang, och jag är 27 år och det finns vänner som jag tappat kontakten med och ibland undrar jag varför.

Nåväl, jag ska inte bli för långdragen om detta.

Fin bok, fin berättelse, fin hyllning till Göteborg, och tänkvärd.
Jag började uppenbarligen fundera över förr i tiden (ja, fast jag bara är 27) och det är nog nyttigt att man gör det ibland. Kanske t.o.m. ska ta och slänga iväg ett meddelande till någon gammal kompis? Kommer jag göra det? Hmm.

Titel: Att leva och dö som Joe Strummer
Författare: Marcus Birro
Först utgiven: 2010
Antal sidor: 285

När jag insåg varför Bokmässan är grym

Long time no see!
Undrar lite om någon någonsin kollar den här bloggen längre. Den uppdateras inte särskilt ofta. Men jag hoppas på skärpning. Skärpning, jag.

Denna vecka har jag för första gången någonsin varit på Bokmässan! Det var stort och det var mycket och det var intressant och det var massa kändisar där och jag köpte massa böcker fast jag knappt hade några pengar kvar. Jag förstår varför folk längtar till den där mässan.

På torsdagen var jag där i egenskap av lärare tillika twittrare.
Jag hade nämligen blivit inbjuden av Lärarförbundet att stå i deras monter i snygg t-shirt som sa "Allt börjar med en bra lärare" och prata om Twitter + skola = sant. Det var en jättekul och intressant dag och jag är så tacksam att jag fick vara där.