Ett besök hos familjen Brontë, del 2

Den andra delen av Haworthvistelsen innebar att promenera upp för "the moors" som vi väl alla (som läst eller sett Wuthering Heights i alla fall) känner till. Bilden här ovan är nog min favoritbild därifrån, den är verkligen Wuthering Heights för mig.
Det var lite smått lerigt på promenaden upp.

Men otroligt nog var det fint väder. I alla fall till en början.

Halvvägs upp fanns en campingplats. Nog hade det väl varit något att campa där?

Till slut nådde vi "Top Withens", ett hus som sägs ha inspirerat Emily Brontë till familjen Earnshaws hus.

Top Withens

Jag hittade en bok på The Book Depository som heter The Brontes at Haworth som beskriver deras liv där. Det skulle nog vara intressant att bläddra lite i den.
Och Ghosts and Gravestones of Haworth skulle jag inte heller ha något emot att titta lite i. Fast jag skulle nog bli rädd... Men det kan det ju vara värt!

Söndagsslappande med Cathy och Heathcliff

Cathys grav från 1992-versionen av "Wuthering Heights"

såg jag på Brontë Parsonage Museum i Haworth

Vaknade för en liten stund sedan (man är ju hyfsat sliten efter en julhelg), slog mig ner i soffan och började zappa mellan kanalerna. Såg att Wuthering Heights snart börjar på Canal +. Det blir väl perfekt söndagsslappande.

Det är inte särskilt länge sedan jag läste den boken, och för bara några veckor sedan var jag ju där Brontësystrarna bodde (och som jag fortfarande inte bloggat om, dåligt dåligt!) och där just Wuthering Heights utspelar sig. Det är ju inget snack om att jag ska krypa ner under täcket och se Cathy-och-Heathcliff-romantik nu.

Emily Brontë – Wuthering Heights

Berättelsen tar sin början 1801 när Mr Lockwood anländer till området för att hyra Thrushcross Grange av Mr Heathcliff, ägaren av närliggande Wuthering Heights. Mr Lockwood tvingas på grund av dåligt väder tillbringa en natt på Wuthering Heights. Under natten drömmer han hemska drömmar om hur spöket efter Catherine Earnshaw ber att få bli insläppt i huset genom fönstret. Mr Lockwood blir intresserad och då han är på The Grange och återhämtar sig från en förkylning ber han hushållerskan Nelly Dean att berätta om Wuthering Heights och dess ägare Mr Heathcliff. (Saxat från Wikipedia)

Personligen hade jag först riktigt svårt för att komma in i historien, mest för att det var så många olika personer att hålla reda på. Men till slut fastnade jag för den, och jag tycker att det var en riktigt bra berättelse. Det är intressant att läsa om dessa karaktärer, och särskilt Heathcliff förstås; vilken otroligt självdestruktiv, elak jäkel alltså! Man kan ju inte låta bli att förbluffas av denna karaktär. Det verkar inte finnas en person vid sinnens fulla bruk i denna bok, men det är ju spännande att läsa om.

I detta läge vill jag nog inte sätta ett betyg på Wuthering Heights, mot slutet fick jag stressläsa (vilket jag hatar!) och därför har jag bestämt att jag nog måste läsa den en gång till för att kunna göra en ”rättvis” bedömning (vad nu det är, smaken är ju som bekant som baken). Jag vill faktiskt läsa denna bok igen, jag gillade den ju trots stressläsningen. Några i min klass hade läst den ett par varv, och de alla sa att den blir bättre efter andra läsningen, så jag ska nog satsa på det. En vacker dag, när jag har mer tid… Jag är i alla fall positivt överraskad av denna bok, och jag är glad att jag är en av dem som gillar den. Jag kan ju berätta att åsikterna under seminariet gick isär angående om detta är en bra bok eller ej.

En sak som jag hade väldigt svårt för var som sagt att hålla reda på alla karaktärer. Jag vet inte hur många gånger jag har funderat på hur släktträdet egentligen ser ut. Lyckligtvis hittade jag en bra sida där detta står klart och tydligt: http://www.wuthering-heights.co.uk/genealogy.htm. Kan ju underlätta.

Kate Bush sjunger om Heathcliff

Innan dagens Wuthering Heights- lektion hade jag ingen aning om att det fanns en låt om just Wuthering Heights. Men tänk att det finns det ju, varje dag lär man sig något nytt!

Heathcliff, its me - Cathy.
Come home. Im so cold!
Let me in-a-your window!

(Hela texten finns här)

Efter lektionen var det någon som frågade om det var svårt att få ut "Mandy" ur huvudet. Jag VISSTE väl att jag hade hört en låt som lät ungefär likadant!

Wuthering Heights i "Vänner"

Jag lade mig tillrätta i sängen för att börja läsa Wuthering Heights. Jag läste ett kapitel och kom på att Rachel och Phoebe ju skulle läsa den boken i ett avsnitt av Vänner. Så jag letade reda på det avsnittet (säsong 5, avsnitt 9 för de som är intresserade) och såg det. Kanske att det är därför det tar sådan lång tid för mig att läsa ut böcker nuförtiden? För att jag kommer på andra saker som jag "måste" göra?

Jag försökte hitta ett klipp på youtube, men det var omöjligt, så ni får läsa det istället:

Rachel: Well yeah, but then I remembered I started it and there was this pep rally and I was, I was on top of the pyramid but anyway—umm, what is this book about?
Phoebe: Okay, umm, it's this tragic love story between Cathy and Heathcliff and umm, it takes place on like these really creepy mores in England. Which I think represents the wildness of Heathcliff's character. I totally get symbolism.

Vänner är så underbart. Man kan alltid känna igen sig...

Wuthering heights, bra eller anus?

Det får bli en restuppgift på Oliver Twist. Känns ju inte alltför kul, men jag får skylla mig själv; jag har inte läst den. Jag gav upp efter första kapitlet. DÅLIGT DÅLIGT DÅLIGT gjort av mig. Jag kommer förbanna mig själv den dagen då jag inser att jag ju har kvar en restuppgift på litteraturkursen, och sätter mig för att ta tag i Oliver Twist - en gång till...

Istället ska jag nu ta tag i nästa bok som ska vara läst, jag VÄGRAR att ha en till restuppgift att gråta över. Denna bok är Emily Brontës Wuthering Heights. Jag har hört så många olika åsikter om denna bok, en del fullkomligt hatar den och en del älskar den. Jag hoppas att jag hör till dem som älskar den. Vad tycker ni om Wuthering Heights? Bra eller anus?