Tusen strålande solar handlar om Mariam, 15 år gammal, som blir bortgift till en trettio år äldre man i Kabul. Tjugo år senare kommer Laila in i bilden. Laila har blivit föräldralös i kriget i Afghanistan och dessutom förlorat sin stora kärlek, och ser ingen annan utväg än att även hon gifta sig med denna man. De båda kvinnorna lever i ständig rädsla i sitt hem, där de blir förtryckta och misshandlade av sin make. Samtidigt tar talibanerna makten i Afghanistan, och att vara kvinna där under denna tid visar sig vara ett grymt öde. En kvinna får inte jobba, inte gå utanför sitt hus utan en man, inte tala utan lov, och inte ens se en man i ögonen. Mariam och Laila försöker finna styrka tillsammans… Detta är en känslosam, grym, sorglig och fängslande historia om två kvinnors öden i ett förtryckande hem och samhälle. Vissa stunder sprutade tårarna och andra gånger blev jag så arg att jag inte visste om jag ville läsa fortsättningen. Men det gjorde jag förstås, och det ångrar jag självklart inte. Detta är en av de bättre böckerna jag har läst, och dessutom en viktig bok som skildrar ett liv som man inte kan föreställa sig vara verkligt för någon, en värld som man vet så lite om. Dessutom är den skriven på ett så underbart sätt att det är fullständigt omöjligt att lägga den ifrån sig. Jag hade boken i handen i två dagar, och var jag tvungen att göra någonting annat än läsa, så såg jag till att ha boken i närheten, så att den snabbt kunde plockas upp igen när tillfälle gavs.
Underbar bok, måste läsas! Gör det, bara gör det!
Betyg: 5 av 5
