Vikten av att läsa klassiker

Jag ska, som jag antagligen nämnt ett antal gånger i denna blogg, bli lärare när jag blir stor. Jag blir stor i december.

För tillfället är jag ute på min näst sista praktikperiod, och har haft lektion med en Engelska B-grupp om Jane Austen och hennes Pride and Prejudice. Den kändes komplett värdelös, och hade detta varit min första praktik hade jag nog efter en sån här lektion tänkt ”Nej, jag kan ju inte bli lärare”. Som tur är vet jag nu att jag kan bättre än jag gjorde ifrån mig under denna lektion.

Och med facit i hand skulle jag ha varit mycket mer påläst, men there’s only so much you can do med så lite tid för förberedelse. Jag är så himla besviken på mig själv. Okej, jag är ganska självkritisk, jag måste försöka släppa detta, men ibland blir man ju bara less…

Och så skulle jag nog ha protesterat när min handledare ville att jag skulle ha lektion om Jane Austen, skulle nog ha föreslagit Emily Brontë istället, jag vet så väldigt mycket mer om henne. Damn. Jag är så besviken.

Nu förstår jag i alla fall vikten av att läsa klassiker och om dess författare. 

När jag får någon liten lucka i mitt schema som jag kan lägga på läsning ska jag nog försöka ta mig igenom några fler klassiker.

Jag vill gärna läsa Wuthering Heights igen, men jag kanske borde börja med böcker som jag inte har läst ännu. Åh, nu vill jag hitta den där lediga luckan i schemat.