Xiaolu Guo - Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Med ett lexikon försöker 23-åriga Zhuang från landsbygden i Kina lotsa sig fram i London. Ensam i en stad där alla mest verkar prata om vädret möter hon en engelsman och allting förändras. Hon träder in i en ny värld av sex och frihet och gör också en resa in i sitt inre liv. Men Zhuang förstår också att ordet love i väst inte betyder detsamma som i Kina..

Det började så bra, bara några sidor in hade jag redan skrattat högt flera gånger. Det är helt fantastiskt att läsa om kulturskillnader och svårigheterna med språket, missuppfattningar och allt vad det är…

Ta detta citat till exempel, så oroligt roligt:
”Jag trodde att engelska var ett konstigt språk. Nu tycker jag att franska är ännu mer konstigare. I Frankrike, deras fisk är poisson, deras bröd är pain och deras pannkaka är crêpe. Pain och poison och crap – plåga och gift och skit – det är vad de får varje dag” (sida 165)

Ja, jag tycker att sånt är jätteroligt, verkligen.
Men jag vet inte, trots alla dessa roliga och verkligen träffande kultur- och språkaspekter så är det någonting som jag inte gillar med denna bok. Kan det vara det faktum att hon blir förälskad i en engelsman och helt verkar glömma bort sig själv då? Eller att hon är så naiv och verkar lita på varenda människa (man följer inte med till en främmande mans lägenhet i ett främmande land bara ett par timmar efter man träffats, väl?)

Fast anledningen jag tror mest på är nog att jag läste boken på svenska. Seriöst, hatten av till Ulla Danielsson som översatt denna bok, jag är imponerad över att det ens går att göra det så bra, men jag hade så otroligt svårt att inte sitta och fundera (hela tiden!) över hur this and that förklaras på engelska. Jag kan inte för allt i världen förstå varför jag valde att läsa just denna bok på svenska. Så ologiskt gjort av mig. Jag läser ju mest på engelska, och så läser jag en engelskaspråketspråknördsbok på SVENSKA. Logiken? Nej, jag tror att det var där det föll.

Behärskar man inte engelska tillräckligt bra för att orka läsa en bok på engelska, eller om man vet med sig att man inte sitter och tänker på hur den skulle vara på engelska, DÅ tycker jag absolut att man ska ta sig an denna bok på svenska. Men annars, nej.

Jag är faktiskt sugen på att läsa den på engelska, för jag gillade verkligen idén med boken, och som sagt; jag skrattade ju faktiskt högt väldigt många gånger. Jag tror boken hade fått väldigt många poäng av mig om jag inte hade varit insnöad på hela den där språkgrejen, men tyvärr, det blir bara en trea. En trea är väl i och för sig ett ganska bra betyg, men jag tror att det hade kunnat bli högre… Om jag bara hade tänkt logiskt!

Betyg: 3 av 5