Maria Sveland - Bitterfittan

Denna bok handlar om Sara, 30 år, bitter mamma och hustru. Hon bestämmer sig för att åka till Teneriffa en vecka för att få vara för sig själv lite. Under sin semester minns hon sin uppväxt och funderar också över sitt liv i nuet.

Hon är arg på så mycket. Hon är arg på sin pappa, hon är arg på sin make, hon är arg på en annan passagerares pojkvän, på en tysk kvinnas karl, på sin familjeterapeut. Hon är arg på alla karlar. Hon är arg på patriarkatet.

Och det blir så tröttsamt.

Men samtidigt. SAMTIDIGT har hon också all rätt att vara arg på alla dessa karlar. Och hon har rätt att bli arg för att hon ses som en dålig mamma om hon vill åka till Teneriffa en vecka, hon har rätt att bli arg över att det alltid är kvinnorna som tar disken och serverar kaffe medan karlarna dricker öl, att kvinnorna springer hysteriskt efter ungarna runt poolen när karlarna sitter och dricker öl… Men personligen vägrar jag vara så cynisk så jag tror att det alltid är så.

Och jag blir så arg för att hon är så arg hela tiden. Jag blir också arg när jag tänker på kvinnomisshandel och våldtäkter och allt jävla bedrövligt här i världen, men jag blir arg när denna boks huvudperson inte verkar se någonting bra i någonting. Därför tycker jag denna bok var dålig.

Men samtidigt. SAMTIDIGT tycker jag den var bra, för det ÄR viktigt att prata om detta, att skriva om detta, och jag undrar om jag tyckte att den var dålig för att det blev för mycket sånt. Jag förväntade mig en ganska lättsam bok om en kvinna i 30-årsåldern som var lite bitter och som man kunde skratta lite åt. Men så var det ju inte alls. Denna bok var inte alls lättsam. Den gick snabbt att läsa, men lättsam var den inte.

Och jag kan inte bestämma mig för om jag älskar eller hatar denna bok, så därför är jag riktigt svenskt lagom och ger den en trea. Helt klart läsvärd, men var beredd på att bli arg. Eller bitter. En bitterfitta.

Betyg: 3 av 5