Bokdrömmar

När jag under en intensiv period läst en bok så har jag en tendens att varje natt drömma om karaktärerna i boken. Om man tänker efter så är det kanske inte så konstigt, eftersom man på något vis ”lever” med de karaktärerna.

Denna sommar var den värsta bokdrömstiden någonsin. Det började med att jag läste Twilight. Jag började drömma om Edward och Bella. Sedan läste jag New Moon och jag drömde om Edward och Bella. Jag vaknade ofta på nätterna och blev klarvaken för att jag hade drömt om någonting som jag var ”säker” på skulle hända längre fram i boken. Sedan läste jag Eclipse och jag fortsatte att vakna varje(!) natt av dessa drömmar. Där ett tag trodde jag att jag helt enkelt för alltid, för resten av mitt liv, skulle vakna varje natt och drömma Twilight-drömmar. I ren desperation lämnade jag den sista boken och började läsa Där regnbågen slutar. Den läste jag på en dag eftersom jag försökte att helt glömma Edward och Bella, och lyckan var gjord när jag den natten vaknade och undrade vad personerna i denna bok skulle göra i framtiden. Sedan läste jag en till bok, och en till bok, innan jag tog tag i Breaking Dawn – och vampyrdrömmarnas återkomst var ett faktum.

Nämnde jag att jag inatt, efter söndagens stressläsning av Wuthering Heights, vaknade mitt i natten, satte mig upp i sängen och tänkte: ”Men Heathcliff, varför gör du så?”, innan jag började fundera på vad-det-nu-var om Hareton?