Stressläsning

För tillfället pluggar jag Engelska C, i vilken det ingår en litteraturkurs. Varje termin som språkstudent har jag läst en litteraturkurs, och jag är ganska hundra på att det jag tvingats läsa är vad de flesta kallar bra böcker. Problemet är dock att man alltid har så mycket annat att göra och läsa, så romanerna börjar jag oftast med när det bara är någon dag kvar. Ibland har jag till och med börjat dagen innan och därmed fått sitta uppe och läsa hela natten. Då blir läsning inte kul.

Jag har nu läst tre kapitel i Wuthering Heights, den ska vara klar att redovisas på måndag, så jag har alltså inte särskilt lång tid på mig. Helst skulle jag vilja ha läst ut den imorgon, eftersom helgen är ganska så fullplanerad (bl.a. ett bröllop!), men jag antar att jag kan drömma vidare om det - blir nog stressläsning på söndag.

Stressläsning är så otroligt trist. Den bästa av böcker kan bli den sämsta när man jämt och ständigt håller koll på hur lång tid man har kvar, hur många sidor man har läst och hur långt man hinner om man håller samma takt. Det värsta är när man märker att det tar alldeles för lång tid att läsa...

Såå... Stressläsning är ingen höjdare, kort sagt!