Personligen hade jag först riktigt svårt för att komma in i historien, mest för att det var så många olika personer att hålla reda på. Men till slut fastnade jag för den, och jag tycker att det var en riktigt bra berättelse. Det är intressant att läsa om dessa karaktärer, och särskilt Heathcliff förstås; vilken otroligt självdestruktiv, elak jäkel alltså! Man kan ju inte låta bli att förbluffas av denna karaktär. Det verkar inte finnas en person vid sinnens fulla bruk i denna bok, men det är ju spännande att läsa om.
I detta läge vill jag nog inte sätta ett betyg på Wuthering Heights, mot slutet fick jag stressläsa (vilket jag hatar!) och därför har jag bestämt att jag nog måste läsa den en gång till för att kunna göra en ”rättvis” bedömning (vad nu det är, smaken är ju som bekant som baken). Jag vill faktiskt läsa denna bok igen, jag gillade den ju trots stressläsningen. Några i min klass hade läst den ett par varv, och de alla sa att den blir bättre efter andra läsningen, så jag ska nog satsa på det. En vacker dag, när jag har mer tid… Jag är i alla fall positivt överraskad av denna bok, och jag är glad att jag är en av dem som gillar den. Jag kan ju berätta att åsikterna under seminariet gick isär angående om detta är en bra bok eller ej.
En sak som jag hade väldigt svårt för var som sagt att hålla reda på alla karaktärer. Jag vet inte hur många gånger jag har funderat på hur släktträdet egentligen ser ut. Lyckligtvis hittade jag en bra sida där detta står klart och tydligt: http://www.wuthering-heights.co.uk/genealogy.htm. Kan ju underlätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar