onsdag 2 september 2009

Shall I compare thee to a summer's day?

Jag sitter här i mitt studentrum och läser Shakespears sonetter, nåja, inte alla - det vore ju omänskligt elakt av en lärare att tvinga sina studenter till det. Men väl några få, och min stackars trötta hjärna (klockan är ju ändå tolv snart) förstår knappt ett ord.

Sonnet 18
Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course untrimmed:
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st,
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Efter detta ser jag inte fram emot att ta tag i Macbeth. Oh, dear!
Om det är någon som vill läsa sonetterna så verkar alla finnas här.


Själv drömmer jag mig tillbaka till denna dag i slutet av maj:

Sol, värme, gräsmatta, filt, Eclipse... Det var tider det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar