Första meningen:
“Hemligheten är hur man dör.”
Symbolikexperten Robert Langdon blir kallad till Washington för att hålla en föreläsning. När han kommer dit visar det sig att det var långt ifrån sanningen. Liksom i Da Vinci-koden och Änglar och demoner tvingas han att dechiffrera koder - denna gång för att avslöja frimurarnas mystiska hemligheter. Men det går inte smärtfritt då han har myndigheterna efter sig och människor som sätter hinder i hans väg. Bör han försöka tyda symbolerna eller ej? Vad händer om han inte gör det, och framförallt; vad händer om han gör det? Vem kan han lita på?
Till en början verkade det lovande. Det var spännande. Man kände att detta minsann skulle bli intressant. Men sedan hände något. Eller snarare; det hände ingenting. Trots korta kapitel var detta ingen bladvändare för mig. Jag fastnade inte alls för denna bok! Visst fanns där oväntade händelser och intressanta fakta, det var bara det att det var alldeles för mycket utfyllnad. Det blev långdraget. För många sidohistorier. Har man inte läst de tidigare böckerna om Langdon så kanske denna hade varit okej, kanske bra rentav, men för mig var detta bara en sämre kopia av de böckerna.
Titel: Den förlorade symbolen
Originalets titel: The Lost Symbol
Författare: Dan Brown
Först utgiven: 2009
Antal sidor: 614
precis, bland mycket annat så var den dessutom för lång! Min pappa verkar dock vara rätt uppslukad av den vilket är bra med tanke på att den var hans julklapp :)
SvaraRaderaJa så bra att du kommer äntligen! :) Även jag hoppas på mer tid. Mer ledig känsla. Att känna mig pigg. Vi hörs! Kram
SvaraRadera